Dejtpreskription

I helgen, i min mobiltelefon så fanns han där. Ikväll när jag slog på tv:n så fanns han även där. Det var "Fotbollskväll" på tv och för en sekund så täcktes rutan av hans nuna. Brought back some memories.

Vi träffades första gången när han var 21 år. Jag något äldre. Vi umgicks ett tag och han var väldigt förtjust i mig då men jag var mest smickrad. En genomtrevlig och skarp kille med farligt vältränad kropp. Det var väldigt lockande, men jag avböjde. Några år senare möttes vi av en slump igen. Han var fortfarande väldigt förtjust och jag var fortfarande mest smickrad men behövde bekräftelsen. Under några veckors tid tränade vi ihop, käkade ihop och hade det bara riktigt trevligt. Jag visste inte riktigt vad han hade för avsikter men utgick från att han precis som jag var ute efter lite kravlös bekräftelse och trevligt umgänge. Inte nödvändigtvis förenat med snusk.

Hursomhaver. Det gick som det gick. En sen kväll hånglade han upp mig på sin soffa, han slängde upp mig på sängen och utförde helt a-okay oralsex. Han svettades som en gris på ryggen vilket förstörde det hela en aning för mig (var skulle jag placera mina händer? Hans rygg var täckt av klistersvett..) men inte tillräckligt för att det skulle sabba hela upplevelsen. Jag återgäldade inte den utförda tjänsten men Fotbollsproffset var så fokuserad på att tillfredsställa mig att han knappt märkte att han blev utan (kravlöst på riktigt!).

Han var - och är - en sån otroligt omhändertagande kille och egentligen så rätt på alla sätt. Men det var något med hans kroppsdoft som fick mig helt off. Den repellerade mig totalt. Ju mer jag insöp den, desto mer illa mådde jag. Som en nygravid kvinna som tvingas gå genom Feskekörka ungefär.

Och värre skulle det bli.. När jag lånade hans toalett efter sexet så kom dödsstöten. I samma stund som jag placerade min nakna lekamen på toalettsitsen slog en urinodör emot mig. Jag kunde inte tro mina näsborrar. Vilken tämligen fräsch och angelägen kille undlåter att grundligt rengöra badrummet inför ett planerat dambesök? Toaletten var fullkomligt ingrodd av piss. Jag klädde på mig och promenerade hem, fullkomligt genomäcklad. Killar: om ni bara hinner städa ett rum inför dejten, satsa all energi på ett fräscht badrum. (Hinner ni, ta sedan köket!) Jag känner kvinnor som inte behöver se mer än en mans - eller kvinnas - badrum för att veta om det är värt att ödsla energi. Är badrummet ofräscht är killen ofräsch. As simple as that. Ett förhållningssätt jag skriver under på, vilken dag som helst.

Redan när Fotbollsproffset avskedspussade mig i trapphuset funderade jag på hur jag skulle kunna krångla mig ur den här oredan. Jag fegade mig ur och skickade ett sms några dagar senare där jag förklarade att jag aldrig menat att bli mer än hans vän. Han blev missnöjd men klistrade på en god min.

Två veckor senare satt jag på tunnelbanan på väg hem från en fullkomligt usel dejt* då Fotbollsproffset sms:ade och sa att han tappat sina hemnycklar och behövde någonstans att sova. (Hört den förut..?) Jag förklarade att vi inte hade den sortens relation, men han var full och hans sms-tumme urartade en aning där budskapet gick från att beskriva sina känslor för mig till vilken hemsk människa jag var. Det var en osammanhängande gröt av elakheter som lång väg osade sårade känslor lika mycket som hans badrum stank piss. Efter det var det kalla handen från hans sida. Tills i lördags natt.

Jag väcktes klockan fyra på natten av en ilsken mobilsignal. Fotbollsproffset har nog aldrig varit fullare och det gick inte att höra vad han sa. Tveksamt ens om han visste vem han ringt. Fascinerande dock att han sparat mitt nummer. Jag hade inte sparat hans.

Det fick mig att fundera över dejtpreskription. Hur lång är den egentligen? Hur lång tid löper innan man känner sig redo att radera gamla dejter och ex ur sitt liv - och sin mobil? Min dejtpreskription ligger på nånstans mellan 1 dag och 4 år. Fotbollsproffset preskriberades efter 3 veckor.




* Mer om Snusomanen - dejtpreskription 1 vecka - vid ett senare tillfälle.

Gentlemannen på nedgång?

Regnet smattrade mot fönsterblecket när jag hörde ytterdörren slå igen och nyckeln vridas om i låset. Gentlemannen hade precis lämnat domänerna. Kvar låg jag i hans säng. Jag hörde hans fotsteg försvinna ner trapphuset och hur porten slog igen bakom honom.

Att få förtroendet att förfoga över hans våning medför en slags skräckblandad förtjusning. Det händer emellanåt att jag är den som ska till jobbet sist och därmed är ensam hemma hos honom någon timme på morgonen. Aldrig han hos mig. Jag ser alltid till att vi lämnar min lägenhet samtidigt på morgonen eller att han ska till jobbet först. Svepskälet är att jag inte har någon extranyckel eftersom städerskan* har den andra.

Men nu var jag ensam hemma hos honom, precis som jag varit några gånger förr. Jag hade egentligen kunnat ligga kvar i sängen i en timme till, men tystnaden som infann sig efter att han stängt dörren bakom sig var så inbjudande på något vis. Ungefär som när man snokade efter julklappar när man var barn kändes det spännande och förbjudet att ha tillgång till hans hem. Jag hade inga avsikter att snoka, men jag ville se mig omkring. Jag ville se om det fanns något spännande att utforska. Ganska planlöst så.

Jag tassade upp ur sängen och med nakna fötter över hans trägolv, hörde hur staden vaknade till liv utanför fönstren. På gatan nedanför lades det gatsten. Kullersten. Jag slog på gasspisen för att koka tevatten. Trevligare än att använda en vattenkokare. Jag tog en dusch. Testade hans dyra herrschampo, bara för att. Luktade och löddrade. Stod en bra stund framför spegeln. Njöt av att känna golvvärmen mot fotsulorna. Jag gick runt naken i hans lägenhet, bara för att. Tänkte att i något fönster i huset på andra sidan gatan stod det kanske någon som kunde se mig, men det gjorde inget. Jag kunde bjuda på det.

Det är alltid så trevligt med Gentlemannens välfyllda kyl och skafferi. Flera sorters bröd. Flera sorters yoghurtar, pålägg och juicer. Jag satte på en skiva med Miles Davis och satte mig vid köksbordet och läste tidningen. Lugn och ro. Ifred. Skönt.


Gentlemannen renoverade sin våning helt själv när han flyttade in i den för åtta år sen. Eller, helt själv är nog en överdrift. Folk gjorde det delvis åt honom, vad jag har förstått, men han betalade nog åtminstone själv. (Eh-heh!) Jag skulle beskriva hans inredningsstil som en blandning mellan minimalistiskt och New England/lantlig stil. Hemtrevligt och personligt. På väggarna hänger ärvd konst som föreställer allt från skärgårdsmotiv till svårbegripliga stilleben. I bokhyllorna samsas klassiker inom den skönlitterära genren med populär- och skräplitteratur i pocketformat. På hans nattduksbord finns alltid minst fem olika böcker som han läser för tillfället. Av dessa alltid minst en businessrelaterad sådan. Även dito tidningar är stående inslag vid hans sänghalva. The Economist är hans porr.

I hans garderob hänger skjortorna enligt färgskala. Mest vitt och ljusblått men även någon enstaka rosa rest från 2004. Garderoben innefattar allt som krävs för att en kille ska falla inom ramarna för begreppet ”metrosexuell”. De italienska skinnskorna är prydligt uppställda i dustbags och hans armbandsur ligger prydligt på rad i ett antikt schatull. Han synkorrigerades för något år sedan med ögonlaserbehandling men använder fortfarande glasögon utan styrka ibland, för att det passar hans outfit. Samtidigt som han bär slips och kostym på jobbet varje dag så älskar han att vara vad han tror är ”Söder-pretto” på fritiden. (Han har t.o.m. en separat garderob för dessa ”fritidskläder” som han kallar dem). Trots att han knappt hittar på Söder och är mindre Söder än vad min i smycken julgranspråliga Östermalmsfaster är, så envisas han med att slänga sig med uttryck som SoFo, Knivsöder och Horan (Hornstull för den oinitierade). Inte för att han skulle sätta sin fot där, men ändå.


Efter frukosten klädde jag mig. Kontorsdräkten på. Sminket på. Jag lånade Gentlemannens tandborste och gurglade munnen i hans SB12 (en återkommande aktör i badrumsskåpet). När jag stod och letade efter tandtråd fick jag syn på kondompaketet på översta hyllan. Reflexmässigt sträckte jag mig efter asken. Samtidigt som jag öppnade den försökte jag minnas hur många kondomer som legat i den när jag inventerat hans badrumsskåp för ca tre månader sedan. Jag hade för mig att det var sju. När jag nu öppnade asken låg det tre kondomer däri. Han och jag har inte använt kondom på åtminstone några månader. Fyra kondomer har alltså försvunnit på tre månader. Fyra kondomer som vi inte använt. Det kändes genast lite tacky. Gentlemannen – kanske inte så mycket gentleman, after all...?


* Att skattereducera hushållsnära tjänster är ett fantastiskt påfund!

Brandmannen - del 1

Brandmannen.

Shit vilken snygg kille. Vi träffades på fyllan, vilket bara gjorde honom ännu bättre, på alla sätt och vis. Han var trevlig, vältränad, stajlad och... ja, let's face it - brandman! Han var dessutom bara på besök i Stockholm över helgen. Jojo. An easy catch, med andra ord.

Uppmärksamt lyssnade jag på honom när han beskrev skillnaden mellan skumsläckare och kolsyresläckare. Hur kolsyresläckaren är bättre för brinnande elektronik, t.ex. en spis eller en dator och hur en skumsläckare sprutar mycket längre (hoho!) och därför är att föredra om man inte kan komma alltför nära själva branden. (Verkligen extremintressant som ni förstår, nja.. men som kallsnack är huvudregeln att anything goes så länge det inte är väder och vind eller din senaste maginfluensa).

- Mm.. Bra att veta, svarade jag i ett tappert försök att verka genuint intresserad och sippade vidare på min mojito.

Han hade kunnat prata om vad som helst. Jag var helt förtrollad. Jag kunde se hans mjuka, fina läppar forma ord som "rökutveckling" och "övertänt" och det enda jag kunde tänka var att han hade en övertänd brand att släcka i mina brallor och att jag ville kasta mig över honom och hångla upp den där inbjudande munnen.

Under pågående uppraggning hände det man alltid fasar över ska hända. Exet ramlade in på stället, Obaren, där vi befann oss. Inte nog med att Exet nu befann sig i samma lokal. Jag såg hur han med ett stort leende på läpparna tog fart mot vårt håll. Ingen möjlighet att fly. Fan. Jag ursäktade mig med att jag skulle pudra näsan och nästan sprang Exet till mötes för att brandmannen inte skulle hinna se honom - och vice versa.

- Hej Joline. Fan vad skönt att jag träffade dig.

- Öh, jaha...(?)

- Jag har lyckats tappa både plånbok och hemnycklar. Skulle jag kunna få sova hos dig inatt? (utan ett uns av ironi eller genans i rösten)

Jag kunde se på honom att han inte ljög och att det inte var ett despoförsök till att få sig ett ligg. Han visade inte ens en tillstymmelse till överförfriskning. Fan, jag tyckte synd om honom. Vi hade inga grudges och han var en vän i nöd. Han fortsatte förklara hur han inte lyckats få tag i en låssmed och jag bodde ju så nära Stureplan. Han ville inte vara till något besvär. Hans polare hade dragit vidare. Jag visste hur hans polare kunde vara på fyllan. Inte till någon hjälp eller nytta över huvud taget. Stupfulla, givetvis.

Mot allt bättre vetande - och med den totala insikten att det inte skulle bli fråga om något släckande av bränder den här natten - halade jag upp hemnycklarna och skickade hem honom till min säng.

Jag tittade upp i skyn och mumlade nåt om ironin av alla ironier, lommade sedan tillbaka till brandmannen som fortfarande var lika snygg. Vi hånglade. Vi hånglade som att vi vore tonåringar. Jag kände ett pirr i magen jag inte hade känt på väldigt lång tid. Vi bytte telefonnummer och skildes åt.

Väl hemma låg Exet och sov i min säng. Det var en bisarr känsla. Så ironiskt. En månad tidigare hade jag inget hellre önskat än att han skulle sova i min säng. Nu var situationen dock annorlunda. Jag lade mig sked bakom honom och höll om honom. Han höll om mig tillbaka. Han luktade gott. Allt vi gjorde den natten var att kramas.