Gentlemannen på nedgång?

Regnet smattrade mot fönsterblecket när jag hörde ytterdörren slå igen och nyckeln vridas om i låset. Gentlemannen hade precis lämnat domänerna. Kvar låg jag i hans säng. Jag hörde hans fotsteg försvinna ner trapphuset och hur porten slog igen bakom honom.

Att få förtroendet att förfoga över hans våning medför en slags skräckblandad förtjusning. Det händer emellanåt att jag är den som ska till jobbet sist och därmed är ensam hemma hos honom någon timme på morgonen. Aldrig han hos mig. Jag ser alltid till att vi lämnar min lägenhet samtidigt på morgonen eller att han ska till jobbet först. Svepskälet är att jag inte har någon extranyckel eftersom städerskan* har den andra.

Men nu var jag ensam hemma hos honom, precis som jag varit några gånger förr. Jag hade egentligen kunnat ligga kvar i sängen i en timme till, men tystnaden som infann sig efter att han stängt dörren bakom sig var så inbjudande på något vis. Ungefär som när man snokade efter julklappar när man var barn kändes det spännande och förbjudet att ha tillgång till hans hem. Jag hade inga avsikter att snoka, men jag ville se mig omkring. Jag ville se om det fanns något spännande att utforska. Ganska planlöst så.

Jag tassade upp ur sängen och med nakna fötter över hans trägolv, hörde hur staden vaknade till liv utanför fönstren. På gatan nedanför lades det gatsten. Kullersten. Jag slog på gasspisen för att koka tevatten. Trevligare än att använda en vattenkokare. Jag tog en dusch. Testade hans dyra herrschampo, bara för att. Luktade och löddrade. Stod en bra stund framför spegeln. Njöt av att känna golvvärmen mot fotsulorna. Jag gick runt naken i hans lägenhet, bara för att. Tänkte att i något fönster i huset på andra sidan gatan stod det kanske någon som kunde se mig, men det gjorde inget. Jag kunde bjuda på det.

Det är alltid så trevligt med Gentlemannens välfyllda kyl och skafferi. Flera sorters bröd. Flera sorters yoghurtar, pålägg och juicer. Jag satte på en skiva med Miles Davis och satte mig vid köksbordet och läste tidningen. Lugn och ro. Ifred. Skönt.


Gentlemannen renoverade sin våning helt själv när han flyttade in i den för åtta år sen. Eller, helt själv är nog en överdrift. Folk gjorde det delvis åt honom, vad jag har förstått, men han betalade nog åtminstone själv. (Eh-heh!) Jag skulle beskriva hans inredningsstil som en blandning mellan minimalistiskt och New England/lantlig stil. Hemtrevligt och personligt. På väggarna hänger ärvd konst som föreställer allt från skärgårdsmotiv till svårbegripliga stilleben. I bokhyllorna samsas klassiker inom den skönlitterära genren med populär- och skräplitteratur i pocketformat. På hans nattduksbord finns alltid minst fem olika böcker som han läser för tillfället. Av dessa alltid minst en businessrelaterad sådan. Även dito tidningar är stående inslag vid hans sänghalva. The Economist är hans porr.

I hans garderob hänger skjortorna enligt färgskala. Mest vitt och ljusblått men även någon enstaka rosa rest från 2004. Garderoben innefattar allt som krävs för att en kille ska falla inom ramarna för begreppet ”metrosexuell”. De italienska skinnskorna är prydligt uppställda i dustbags och hans armbandsur ligger prydligt på rad i ett antikt schatull. Han synkorrigerades för något år sedan med ögonlaserbehandling men använder fortfarande glasögon utan styrka ibland, för att det passar hans outfit. Samtidigt som han bär slips och kostym på jobbet varje dag så älskar han att vara vad han tror är ”Söder-pretto” på fritiden. (Han har t.o.m. en separat garderob för dessa ”fritidskläder” som han kallar dem). Trots att han knappt hittar på Söder och är mindre Söder än vad min i smycken julgranspråliga Östermalmsfaster är, så envisas han med att slänga sig med uttryck som SoFo, Knivsöder och Horan (Hornstull för den oinitierade). Inte för att han skulle sätta sin fot där, men ändå.


Efter frukosten klädde jag mig. Kontorsdräkten på. Sminket på. Jag lånade Gentlemannens tandborste och gurglade munnen i hans SB12 (en återkommande aktör i badrumsskåpet). När jag stod och letade efter tandtråd fick jag syn på kondompaketet på översta hyllan. Reflexmässigt sträckte jag mig efter asken. Samtidigt som jag öppnade den försökte jag minnas hur många kondomer som legat i den när jag inventerat hans badrumsskåp för ca tre månader sedan. Jag hade för mig att det var sju. När jag nu öppnade asken låg det tre kondomer däri. Han och jag har inte använt kondom på åtminstone några månader. Fyra kondomer har alltså försvunnit på tre månader. Fyra kondomer som vi inte använt. Det kändes genast lite tacky. Gentlemannen – kanske inte så mycket gentleman, after all...?


* Att skattereducera hushållsnära tjänster är ett fantastiskt påfund!