Sexkarma

I någon newagig, flummig bok som handlade om positiv energi stod det en del om karma. Det stod att ett litet uns energi från varenda sate man haft sex med fastnar i ens eget energifält och stannar där för evigt. Stora förmaningar alltså att välja sängpartners med omsorg för att hålla sin egen karma intakt. (Någonstans här slängde jag boken i papperskorgen).

Nu vet jag inte om jag tror på karma i något annat avseende än i sammanhanget "som man sår får man skörda" men erkänn att tanken är skrämmande. Alla har vi väl haft sex med människor vi helst vill glömma.

Mitt lägsta sexuella lågvattenmärke är "Biffen". En kille som en gång i tiden varit rejält biffig. De senaste åren hade han dock spenderat mer tid i baren än på gymmet och den tidigare vältränade kroppen hade förvärvat ett antal trivselkilon som fick vågen att precis tippa över 100 pannor. Han var en rocker som brukade skicka sms när han rökt på. En kille i avsaknad av både karta och kompass. För att inte tala om stil. Knappast något pojkvänsmaterial. Inte på ljusårs avstånd.

Jag tyckte han var lite snygg och vi hamnade hemma hos mig efter en utekväll. Han var lite för full för att alla delar av honom skulle vara alerta. Jag tror inte det hade gjort närmast någon skillnad om han varit mer potent än han var. Den här killen hade en energinivå som en sengångare. Likaså i sängen. Två juck och en suck, typ. Hans största utmaning under sexet var att inte somna (vilket vi sedan tidigare vet kan hända även den bästa!) och min var inte krossas under hans 100 pannor.

Några veckor senare hade vi sex igen och det var precis lika dåligt som första gången. Fuck me badly once shame on you, fuck me badly twice shame on me och allt det där. Jag har aldrig varit så övertygad om att jag smittats av en könssjukdom som efter den gången. Biffen må ha haft alla andra skabbiga attribut men någon könssjukdom hade han faktiskt inte. Han förblir dock den sexpartner jag allra mest vill glömma.