Status nu och då

Såhär en bakissöndag blir jag lite nostalgisk. Om ni tillåter mig att bli lite lätt raljant skulle jag vilja flika in med följande tankar.

Jag är tillräckligt gammal för att ha fragmentariska minnen av rökrutans existens och sedermera upphörande på högstadieskolgården. För er som är för unga för att minnas så var rökrutan en ruta på skolgården där det var tillåtet för skolungdomar att röka om de hade ett intyg från sina föräldrar om att detta var okej. (Hur man måste vara funtad som förälder för att godkänna något sådant är en helt annan historia. Likaså hur naivt och puckat det var av rektorn att tro att ett sådant intyg inte var förfalskat). Varje rast stod de allra tuffaste kidsen på skolan och glodde hånfullt på de andra barnen som befann sig utanför rutan, samtidigt som de bolmade på sina röda Marlboro och slängde ifrån sig randomiserade glåpord om de som befann sig inom skrik- och synavstånd från rökrutan. Ett anskaffande av status och helt krasst ett utövande av mobbing, som i och med rökrutans existens sanktionerades av skolledningen. (Just gotta love det naiva DDR-Sverige).

Ja, för det var ju så att det var de som rökte, snusade, söp, körde trimmade moppar, var halvkriminella, mobbade, slogs och/eller viktigast av allt: knullade runt (såhär i efterhand, haha.. oh, the irony!) som var de tuffa och coola. Som tjej behövde du inte uppfylla några av de här kriterierna så länge du var tillsammans med en kille som gjorde det. Då var du automatiskt cool. Dåtidens golddigger, med andra ord.

Själv klassades jag nog som en blandning av fina flickan och plugghästen. Som tur var så fanns det flera av oss plugghästar och man skulle lätt kunna säga att det var lågkonjunktur à la världsekonomin 2009 för tuffingarna när just jag gick på högstadiet. De var få till antalet - efter något år av dålig tillväxt - och inte tillräckligt trovärdiga för att kunna sälja in sig som det "tuffa gardet". De var bara sunkiga och letargiska. Rökrutan hade dessutom avskaffats 5 år tidigare och tuffingarna fick röka i smyg bakom en närliggande byggnad som i högstadiemun kallades "kattborgen". Tuffa tider för de tuffa, med andra ord. Som sagt, min högstadietid var nog mer en parentes i högstadiehierarkins historia, för bara några år senare var ordningen återställd igen och mig veterligen så är man fortfarande tuffast på skolan om man röker och super.

Jag brukar tänka på det där ibland. Hög status då, låg status nu .. och vice versa. För det var ju vi "plugghästar" som hade klarat oss bra 10 år senare (ja, jag var på återträffen!). Tuffingarna stod fortfarande i rökrutan. Fast den här gången utanför arbetsförmedlingen.

Om jag skulle kunna ge ett råd till dagens tuffingar i (den numer imaginära) rökrutan så skulle det vara Bill Gates ord.

"Be nice to the nerds. Chances are you'll end up working for one!"